Dag 1. Antiklimax. 

Vi anlände ju till Miami ganska sent på nyårsafton med sovande barn, som blev ganska ledsna barn när vi väckte dem, så den dagen räknar vi nästan inte. Vi gick bara till första bästa mataffär (Whole foods) och köpte en flaska Prosecco (måste ju ändå skåla i något bubbligt på nyårsafton), lite vatten, frukt och en mycket enkel frukost. Och baxnade när vi kollade kvittot. Det kostade över 600:-! Jag måste erkänna att detta i alla fall påverkar mig. Jag älskar att gå i vanliga stormarknader och och handla som ”vanligt folk”. Att testa sådant som inte går att köpa hemma eller sådant man (nästan) bara glufsar i sig på semester. Men när en påse vanliga frukostbullar kostar 40:- och ett litet paket smör 35:- är det lätt att hålla sig för skratt. Jag hoppas att jag kommer att vänja mig och inte låta detta förstöra semestern.

Av naturliga skäl blev vårt nyårsfirande ganska begränsat och hela familjen sov innan klockan åtta.

Tre trötta tjejer utanför Whole foods under (det svenska) tolvslaget.

Första riktiga dagen skulle alltså bli nyårsdagen. Det verkade lovande. Barnen sov, trots allt, mer eller mindre hela natten och även om det inte åts så mycket till frukost kunde vi bege oss ner till den efterlängtade poolen vid niotiden.

”Jag vill ha säx, mamma”. (Uttalet av ”kex” är inte klockrent, så ibland är man glad att omgivningen inte förstår. 
”Detta är så mysigt, mamma!”

Vädret var perfekt. Överlag sol och lagom svalkande vindar, men poolen var inte uppvärmd, så speciellt mycket bad blev det väl egentligen inte för våra bortskämda badkrukor till barn. Kanske tur, för familjens yngsta medlem började se lite hängig ut, och ja, givetvis var gårdagens feber inte ett utslag av flygplansluft som vi hoppades, utan hon däckade i sängen utan att vi ens hann tänka på lunch, samtidigt som storasyster klagade över ont i örat. Ridå. Det fick bli att hämta mat på närliggande pizzerian Steve’s och givetvis glömde vi regel nr 1 när det gäller restauranger; beställ det de heter, och gav oss på spaghetti i stället för pizza…. Dåligt val, men vitlöksbrödet och salladen var jättegoda. Resten av dagen tillbringades mest på rummet. Det är vid sådana tillfällen man är extra glad över balkong och bra wi-fi…

På kvällen var båda barnen piggare, så då gick vi i alla fall en promenad och kollade in omgivningarna. Det är ju faktiskt vinter här också, så solen går ner redan vid 17.45, men det är så klart härligt ljummet. Att amerikanerna är ett bilåkande folk verkar stämma, för vi mötte bara två gående personer under hela vår timslånga promenad. Däremot såg vi några fler ödlor och hittade ett lekland, så tjejernas önskemål inför morgondagen är glasklara. Jaga ödlor och gå på lekland. Med tanke på att antiklimax-dagen avslutades med en spya (förhoppningsvis, snälla, snälla, framkallad av dålig mathållning, för mycket ”stackars sjuka barn på semester-godis/glass” och föräldrar som tvångsvägen försökte få i matvägrande barn lite mat) får vi väl se hur det blir med det. Dagens antiklimax kanske kommer att framstå som en västanfläkt….  Vi håller tummar och tår!

Bara vi och en och annan ödla på trottoaren
Det är något med palmer och ljumma kvällar
The red lobster och en fantastisk måne, som inte riktigt kommer till sin rätt på bild
Definitivt fler bilar än människor i sikte
Bara i Amerika… Ett djur-spa. Älskar namnet.

2 svar på “Dag 1. Antiklimax. ”

  1. Satt här och googlade runt lite, ressugen till tusen ;o). Så plötsligt kände jag igen dig Åsa på bilderna. Ser ut som att ni hade en härlig semester.

    1. Det hade vi verkligen! Jag ser att du också har lite tips som jag borde kolla in till nästa resa…. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *