Dag 6. Tragisk fredag i Fort Lauderdale. 

Det är väl knappast någon som missat Fort Lauderdale i gårdagens nyhetsrapportering. Ännu en idiot som av oklar anledning skjuter ihjäl oskyldiga människor. Så himla tragiskt och onödigt. Vi fick höra om det när killen bakom oss på utflyktsbåten ”Jungle Queen” blev uppringd av en kompis som undrade om han var okej, och snart började sms:n ramla in även till oss. Vi var givetvis inte ens i närheten av flygplatsen, och blev inte på något sätt, utom psykiskt så klart, påverkade av händelsen, men lite läskigt är det att samma sak hände på Los Angeles flygplats dagen innan vi skulle åka därifrån för tre år sedan. Hoppas det inte är vi som drar till oss galningarna! :/

Vår dag började annars ”som vanligt”, som Inna kallar det, med att vi tog ett dopp i poolen. ”Vår” pool var under rengöring, så vi fick prova hotellets andra, som var lite djupare och lite kallare, men också fick godkänt av tjejerna. Själv hade jag det extra bra i ”cabanan” bredvid.

”Tittut, mamma! Här är jag!”
Utfläkt i all min tveksamma prakt

Planerna jag skrev om i förra inlägget var faktiskt gjorda när jag vaknade, så när jag totalt ändrat på dem (så klart) sjösatte vi dem. Efter poolbadet upprepade vi alltså först torsdagens succélunch, (”Smaskens”, tyckte Mimi om den torra spaghettin och köttbullarna.) och tog sedan en varm promenad ner till marinan, där vi lyckades knipa de sista bra platserna på ”Jungle Queen”, som tog oss på en guidad tur bland de otroliga strandvillorna och leguanerna vid kanalerna. Fort Lauderdale kallas, inte oförtjänt, för ”Floridas Venedig” och det var helt fantastiskt att uppleva staden från vattnet. Det är verkligen helt ofattbart vilken lyx vissa lever i…. Vi passerade ett par egendomar som var till salu. För sisådär 80 miljoner. I handpenning…

Welcome to Fort Lauderdale

Puh, tänker aldrig mer glömma solglasögonen!
Några av egendomarna vi såg. Till slut reagerade man inte ens för den ofattbara lyxen.
Hela familjen på samma bild! Ombord på Jungle Queen.
När man liksom inte riktigt vet när det är dags att sluta….

Båten tog oss genom sju broöppningar (man förstår varför det blir bilköer) till en ”tropical island”, som mest var en liten inhängnad med djur i för små burar. Vi är väl inte helt bekväma med konceptet, speciellt inte med ”alligatorshowerna”, som mest känns som djurplågeri, men barnen älskade givetvis djuren. Mimi föll mest för en plastgroda och tre stenugglor, men var också modig nog att hålla en papegoja som var lika stor som hon själv. Typiskt nog hade storasyster dragit iväg med pappan till alligatorgropen då, och själv kunde jag inte få upp kameran samtidigt som jag hjälpte till att hålla upp armen medan papegojan flaxande försökte hålla balansen på den, så det är Inna som är kaxigast och skryter så där som bara en fyraåring kan göra inför sitt syskon om hur hon minsann höll en (liten) papegoja. På vilket det finns bildbevis, alltså har det hänt. Typiskt var ordet.

Inna med den lilla papegojan

Papegojan lilla Mimi höll var av den här storleken.
En av alla vilda leguaner vi såg från båten
Sjunde inseglet… Eller i alla fall sjunde broöppningen.

Höjdpunkten, efter papegojor och glass, var givetvis att få hålla i en ”baby alligator” (återigen, det där med hur bekväm man egentligen är med saker, men blundar sådär med ett halvt öga för att barnen tycker det är så häftigt). Gissa om det pratas om det nu i efterhand. ”Mimi, du höll bara i svansen!” ”Jag höll en stoooo papegoja. Fatist.Du hade en liten!” Ja, alla med mer än ett barn vet ju hur de där diskussionerna slutar.

Först viss sund tveksamhet
…. sen stolta som tuppar, alla tre. Vad den stackars tejpade alligatorn tyckte om det hela framgår lyckligtvis inte.

Homo sapiens är mycket riktigt den art sopborste sitta i bur. Jag vet ett helt gäng som jag gladeligen skulle sätta i den där buren med en gång. En av dem kommer snart att inneha ett hyfsat högt ämbete här i landet…


Vi hade en tanke om att eventuellt ta oss till Hollywood och barnaktiviteterna där, men eftersom Mimi plötsligt hade feber på tillbakaresan, behövde vi inte ens överväga det. Däremot stannade vi till på en lekplats vid stranden innan vi (givetvis, det var ju fredag) plockade med oss mat från TacoBell på hemvägen. Typiskt nog både godare och billigare än de ”moderna” från finrestaurangen kvällen innan.



Dagen tog sedan sin tribut, så hela familjen sov faktiskt innan 23, därav detta sena blogginlägg, som jag skriver från pool-kanten lördag morgon. Ni har visst snö hemma…. Kul för er. Jag är verkligen avundsjuk. Haha…  Själva beger vi oss nu mot Sarasota/Siesta Keys på västkusten, där sanden enligt uppgift ska vara vit som snö. Känns bättre på något sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *