Idag vaknade vi i ett rejält kyligt Siesta Keys/Sarasota. USA har drabbats av en rejäl köldknäpp med snö i samtliga stater (!), utom i Florida. Tack och lov. Idag var vi i tacksamma för de kläder jag irriterat gömde längst ner i väskorna när vi lämnade Fort Lauderdale. Det var sol och klarblå himmel, men rejält isiga vindar och bara mellan 10 och 15 grader varmt. Vi begav oss mot söndagsmarknaden, men lämnade den lika snabbt igen. Både för att den var pytteliten och ointressant och pga kylan. I stället styrde vi kosan mot en Walmart Superstore där vi faktiskt gjorde resans första shopping, hur konstigt det än låter. Peter köpte Dickies och tjejerna Paw Patrol. Same same… På vägen ut köpte vi urgulliga Pretzel hot dogs. Supergoda och pyttesmå.
Att resa med en tvååring som fortfarande sover middag innebär rejäl påverkan på dagsplanerna. Den där sömnen är liksom ivägen oavsett vad vi gör eller hur vi planerar. Så även idag. Att ta en utflykt till Sarasota Aquarium med 50% av den tilltänkta publiken sovande, kändes ju lite galet, så i stället följde vi ett tips i bloggen Floridaliv, och begav oss mot det gigantiska shoppingcentret UTC (University Town Center), där Peter drömde sig bort i Tesla-affären och Inna älskade familjetoaletten med toalett och handfat i hennes storlek. Shoppingcenter är ju ganska lika var man än är, men här var även en hel stad av butiker, parkeringar, restauranger m.m runt om själva ”mallen”, så medan Peter fortsatte drömma i ”närbelägna” (med USA-mått) Guitar Center, promenerade familjens kvinnliga medlemmar en sväng i området. Att korsa tiofiliga vägar med barnvagn är rejält läskigt by the way. Vi hittade varandra igen utanför restaurangen Daily Eats, vilket visade sig vara rena lyckträffen. En middag då alla var vakna, alla var glada, alla åt, maten var fantastiskt god och det kostade under $40. Wow! Vi kommer tillbaka.
Konstigt nog lyckades vi sedan exakt tajma in den aktivitet vi hade tänkt oss. The Sarasota Drum Circle, ett lokalt fenomen där folk samlas varje söndag och trummar/dansar in solnedgången på stranden. Fantastiskt konstigt och kul. Och vilken strand! Siesta Keys Beach blir ofta utsedd till Amerikas bästa strand, och det är lätt att förstå varför. Sanden är kritvit, ser ut som snö, och fortsätter hur långt som helst. Dessutom består den till 99% av kvarts, så tydligen blir den aldrig varm. Enligt Inna var den ”bauta-len och kall som snö”. ”Bauta” är inne-ordet nummer ett, vilket ju passar ovanligt bra i detta land. Vi läste idag att var sjätte Sarasota-bo är dollarmiljonär. Inte för att jag vet om den statistiken stämmer, men det är ju i så fall verkligen bautamånga.
På kvällen var det äntligen dags för popcorn (givetvis grytpoppade), vilket vi ju råkade missa i fredags. Inte okej efter att barn en gång förstått innebörden av det, f.ö hemskt konstiga och lokala, ordet fredagsmys. Trivia: här finns popcorn-salt. Enligt uppgift extra fint och utan jod. Undrar om det ytterligare hade förhöjt vår upplevelse? Jag tvivlar. Popcorn i sängen iklädda badrockar efter en varm dusch är svårslaget. Möjligen bara toppat av nya Paw Patrol-pyjamaser och Dr McStuffins-trosor.
I morgon hoppas vi på lite mer värme och ett zoo-besök som ska kunna innebära att få mata flamingos. Hemma är det visst jobbstart…..