Dag 9. Zoo och Sarasota downtown. 

Yes! Vi börjar ta oss när det gäller att planera! (Och på helt andra [viktbaserade] sätt också, men det är en helt annan historia som vi får ta itu med när vi kommer hem.) Det blev, som vi hoppades på, bättre väder idag och vi tog oss iväg till zoo. Eller Jungle Garden som de kallar det, vilket en cynisk vuxen precis förstår vid ankomst, för speciellt mycket zoo är det inte. De har ormar, alligatorer (så klart!), fåglar, sköldpaddor, ödlor och några getter. Mycket mer än så är det inte, men för två- och fyraåringar räcker det lyckligtvis alldeles utmärkt. Vår minsta dam, den där bestämda, har ju insett tjusningen med att bo på hotell, vara på platser med mycket folk och befinna sig i bil på okänd mark (dvs när föräldrar är under lite mer stressade omständigheter än hemma), och utnyttjar detta hämningslöst för att tillskansa sig fördelar som hon inte fått annars, typ napp när det inte är sovdags. Högst förtjusande beteende, och än värre när man vet att man skapat det själv. Nåväl, hon utnyttjade 75% av resan till zoo (procenten efter den fina bilden från bilen) åt att gallskrika efter sin napp, så besöket inleddes pedagogiskt nog med glass, för att öka chanserna till ett trevligt besök (och verkligen befästa beteendet). Vi passerade hyfsat snabbt alligatorer, enorma sköldpaddor, papegojor och (ursäkta) ätande ormar med mussvansar hängande ut genom mungiporna, för att sedan tillbringa en bra mycket längre stund på ställets lekplats. Vilket vi kunde gjort gratis i vilken mer närliggande park som helst…

Än så länge bara förväntan
Plastdjur är också djur. Eller?

Lekplatsen uppskattades. Mycket.

Bestämda damen skulle absolut inte lämna lekplatsen, så jag och Inna tog till slut en promenad genom Butterfly garden (en fjäril) och Gardens of Christ (why?) för att komma till besökets förväntade höjdpunkt; matningen av flamingos, vilka gick fritt på området i sällskap av svanar, änder och något slags andra fåglar. Stora var de. Och lika påflugna som måsarna i Näsviken när de såg matpåsarna man kunde köpa för att mata dem. (Vi fick en halv påse av en mamma med hysteriska barn, och gav den sedan ganska snabbt vidare till en modigare kvinna utan barn i sällskap… Det är som sagt ganska stora fåglar. Med stora näbbar.)

Mina. ❤️❤️❤️
Ytterst märkligt inslag på ett zoo (f’låt en djungelträdgård), men det är säkert bara jag som är konservativ. (Eller inte tillräckligt konservativ?)
Lägg märke till att jag matade dem! Faktiskt.
Innas flamingo-imitation.

Efter rejäl kaloripåfyllning i caféet somnade den bestämda, och Inna ledde oss, stolt som en tupp med kartan i vädret, till ”the petting zoo”, där man fick klappa getter och hönor. Det, lekplatsen och den påföljande matningen av sköldpaddor i en damm var höjdpunkterna. (Nejdå, jag är inte bitter.)

Ifall någon är orolig, så var det, trots min raljerande ton, en riktigt trevlig förmiddag, men texten blir liksom lite faddare och tristare när man bara fokuserar på det mysiga och positiva.

Givetvis har jag lyckats fota den enda gång under ”djungelpromenaden” då hon faktiskt inte har kartan i hand. Så klart.


Efter zoo var det dags för lite vuxnare förströelse, så vi körde in till centrala Sarasota. En vacker stad med mycket kultur och ett litet mysigt centrum, vilket inte är en självklarhet i amerikanska städer där man alltid tar bilen. Vi strosade i hamnen (där vi såg en manatee, en sjöko), längs med Main Street och tog dessutom en fika. Antalet smoothies och kakor man lämnat halvätna bakom sig på diverse fik runt om i världen hade säkert kunnat mätta ett mindre lands befolkning i en månad… men kaffet var ovanligt gott.


Hemma i Siesta Keys igen var det äntligen väder för att utforska pool och strand. Eftersom solen ju snabbt och drastiskt går ner innan 18, blev det inte så länge, men det gav mersmak, så i morgon ska vi bada, leta snäckor och bygga sandslott, är det bestämt.

”Vår strand”. Minst lika fin som den inne i centrala Siesta Keys.

Fadd förresten. Jag skrev ju nyss om det. Råkade borsta tänderna med barnens tandkräm nu. Där kunde man snacka om fadd känsla i munnen. Och vilket intressant ord när man skriver det många gånger. Fadd. Fadd. Faddare. Faddast. Var tvungen att slå upp det. Bjuder alltså på lite bildning så här på nattkvisten (Floridatid). God natt! Eller dag. Må den inte bli fadd!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *