Dag 11. Motvillig avfärd från Siesta Keys. 

Nu är vi – alldeles för snart – på väg igen. Det Siesta Keys vi från början var ganska skeptiska till har verkligen vunnit våra hjärtan, och vi är egentligen inte riktigt redo att åka ännu. De två sista dagarna/kvällarna med normala temperaturer har verkligen varit fantastiska och vi hade velat ha några fler dagar vid den härliga stranden, den ljuvligt uppvärmda poolen och några fler kvällar i trädgården med våra nyfunna vänner från Stockholm. Lyckligtvis kommer i alla fall de efter till samma hotell som vi i Fort Myers i morgon.

I nästa liv ska jag bli en sådan som reser med en liten flott övernattningsväska och ändå alltid har rätt klädsel och utrustning för varje tillfälle. MacGyver?!

Gårdagskvällen blev nästan så lugn som jag förutspådde på eftermiddagen. Vi missbedömde bara tiden ”lite” när det gällde att handla något snabbt och lätt till middag, så något grillat blev det inte. Peter utnyttjade Sarasotas omtalade rika kulturliv och var på konsert med gamla still-going-strongare från Nitty Gritty Dirt band och jag och tjejerna hängde med grannarna i trädgården. Hade det inte varit för att Mimi har det rejält jobbigt med sig själv och är labilare än vilken tonåring som helst (de kallar det ”the terrible twos” här, vilket är mycket passande) så hade det varit TOPPEN. Nu blev det bara toppen, men det är ju okej det också.

Vet inte hur det gick till, men under natten centrerades alla barn till Peter i bäddsoffan, så jag är lite ledbruten idag. Förmodligen av att ha kunnat ligga still större delen av natten.  Det händer ju annars inte så ofta…

Min säng vs alla andras säng. 

 

Morgonen har tillbringats i poolen. Verkligen ljuvligt när det är så varmt att man till och med som kinkig vuxen utan problem badar i flera timmar. Väldigt uppskattat av barnen dessutom. Efter en hastig lunch bestående av en överbliven pizza-slice till vuxna och favvo-rätten microvärmd pasta penne med ketchup och fryskalla ärter (det enda någorlunda nyttiga barnen faktiskt älskar) till barn är vi nu på väg mot Fort Myers och resorten DiamondHead Beach and resort. Återigen ett ställe jag är lite skeptisk mot eftersom de, utöver det ganska saftiga priset, tar en obligatorisk resortavgift på ca $16 per boende och natt. Och dessutom tar de betalt för wi-fi på rummen. Hur omodernt känns inte det? På plussidan ligger att hotellet ligger direkt på stranden, har pool/bubbelpool och dessutom lägenheter på 70kvm med balkong, så vi hoppas att plussidan ska överväga. Gärna rejält.

Eftersom vi ändå inte får checka in förrän 15, fick det bli ett besök på Miromar Outlets på vägen. Eller egentligen en liten omväg, men det är ju för en god sak, eller hur? Det är befriande med ”malls”, för det får man ju ändå kalla dem, som inte ser ut som alla andra. De outlets vi besökt i USA har varit som små shoppingstäder, där man går utomhus mellan affärerna, och det finns små fontäner (gärna med akvariefiskar i jätteformat och sköldpaddor), uteserveringar och lekplatser. Det sistnämnda uppskattas extra av föräldrar som vill kunna gå i några fler affärer… Blev det några fynd då? Jodå, tre par Converse (de låga, coola) till barnen för ca 350:-, Peter köpte snygga Puma-skor och shorts till halva priset och jag en ynklig Clinique-ögonskugga. Jag shoppade alltså minst. Detta känns viktigt att ha på pränt på något sätt.

Miromar Outlets. Jag har svårt att bestämma mig för om det var ren dumhet att inte köpa Desigual-väskan för 38 dollar eller inte.
Playland. Alla föräldrars dröm.

Eftersom jag passat på att skriva lite efterhand i bilen idag, blir det lite löpande uppdateringar. Nu är vi framme på Diamondhead, och vet väl inte riktigt vad vi ska tycka ännu. Första intrycket av Fort Myers Beach är otroligt turistigt och plastigt, och hotellet är ganska konstigt. Första gången vi tog hissen vände vi och gick in i den igen eftersom vi trodde att vi fortfarande var i garaget, men det visade sig vara rätt våningsplan. Det är 100% grå betong. Golv, väggar och tak. Inga möbler eller färgklickar som bryter av, utan bara dörrar och mer grå betong. Superkonstigt. Rummet/lägenheten är stor och välplanerad med en pentry-del och stor, möblerad balkong, där det både finns solsängar och stort matbord. Inredningen går i orange…. och känns inte jättemodern. Soffan stönar HÖGT så fort man rör sig minsta lilla, och jag tror faktiskt inte ens att det har med mat(o)vanorna här att göra. Mimis spjälsäng är bland det konstigaste jag sett i den vägen. De kanske har hört talas om henne?! Med tanke på gallren, menar jag.

Charmigt?
Fängelse eller hotell?
Spjälsäng eller bur?!
Någon här måste ha minst en släng av OCD.

Wifin ingick tydligen i resortavgiften ändå, och tur är väl det, för det är den sämsta vi upplevt på mycket länge. Sådant uppskattar vi inte.  Dessutom är det rent avtändande när man både betalat för rum och resortavgift att se alla listor överallt på hur allt kostar. Det är så att man hoppas att det inte kostar extra att ta ett dopp i poolen. Som sagt, det här är första intryck, och sådana har ändrats förr, så vi hoppas på enorm potential bakom de grå väggarna. Vi hoppas t.ex. på att kunna äta frukost på balkongen i morgon med vår fantastiska utsikt. Sådant har ändrat taskiga första intryck förr.

Kvällsvyn från balkongen är bättre än utsikten i korridoren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *