Dag 13. Delfinsafari på Sanibel. 

Idag skulle det bli 28 grader varmt enligt klart.se, men vi vaknade lyckligtvis till dimma och lite regn, så det gick oförskämt lätt att få iväg de badglada tjejerna på utflykt. Det enda Inna (och Mimi eftersom hon är Innas eko) pratat om i flera dagar var att vi skulle se delfiner, så det var det vi hoppades på när vi körde mot lilla tropiska ön Sanibel, som är känt för att vara ett Karibien i mini-format. Inga byggnader får vara högre än palmerna på ön, man satsar mycket på cykling och bevarandet av natur och djur, och snabbmatskedjor är inte välkomna att etablera sig alls på ön, så det är en skönt laid-back känsla på hela ön. Förutom ovanstående är ön kanske mest känd för sina snäckor. Folk kommer från när och fjärran för att leta efter unika exemplar, men den delen fick idag stryka på foten pga delfinjakten. 

Vi körde utan att riktigt veta vart vi egentligen skulle, så ”sheriffen” som stod och dirigerade trafiken i öns första fyrvägskorsning måste ha undrat vad vi sysslade med när han fick dirigera oss i alla fyra väderstrecken innan vi var nöjda. Men vi fick se både fyren och ”historical village” i alla fall. Typiskt nog så var vägen genom naturreservatet stängd just på fredagar (verkligen fredagen den 13:e), men vi fick i alla fall se en utställning om djuren, innan personalen hänvisade oss till närbelägna Tarpon Bay, där vi skulle kunna åka på en ”cruise” för att få se djur. Sagt och gjort, vi åkte dit, och hade turen att en ”cruise” precis skulle åka. Vi missade tyvärr möjlighet att få röra djur i en ”touch tank” i och med det, men det var ju ändå delfiner vi var ute efter, så vi köpte snabbt på oss lite överlevnadsgodis och hängde med.

Utställning på J.N ”Ding” Darling Wildlife Refuge
”Ja ä tött. Bär mig”
Återigen på en båtutflykt. (Mimi är inte vampyr, trots datumet, utan det är ”bara” Skittles.)

Gott om fåglar och coola träd, men var är delfinerna och sjökorna?
On top of the world

På sätt och vis är det väl skönt när det (för en gångs skull!) inte är ens egna, men ändå rätt synd att andra inte ska kunna inse att deras barn faktiskt stör med sitt högljudda tjatter om ingenting när man är på en guidad tur, men lite info lyckades vi i alla fall höra, och till slut hade vi turen med oss och fick se en delfin. Äntligen! Den var inte lika nära som vi hade önskat, men vi såg den. Flera gånger. Så himla fin! Och Inna överlycklig förstås.

Vår delfin
”Jag såg den, jag såg en delfin. Jag såg den faktiskt.” 
På spaning efter den tid som flytt…. eller i alla fall efter delfiner.

Eftersom vi hade hållit Mimi igång på godis under detta lite oplanerade äventyr, var det inte riktigt läge att börja leta snäckor också, utan vi lämnade faktiskt ön (lite för tidigt, men så är det ju att ha barn) och åkte tillbaka till hotellet för sen lunch, poolbad och tupplur. Inna tillbringade precis hela eftermiddagen med att imitera en delfin. Hon simmade som en delfin (jättejobbigt att simma samtidigt som man håller ihop händerna på ryggen som en fena), hoppade som en delfin och lät som en delfin. Tror nog att vi kan anse utflykten som mer än lyckad.

”Jag måste ha mina solglasögon!” Cool, coolare, Mimi.
Kan man sova skönare, tro?
Frozen margarita i bubbelpoolen. Så rätt. Så gott.

Peter upptäckte att det band (The Band of Heathens) han förälskade sig i när de var på Sverigebesök för något år sedan, spelade i närheten, så jag och tjejerna hade tjejkväll med mer poolbad, middag och snacks på balkongen och soffmys. Inte dumt alls.


I morgon lämnar vi Fort Myers för vårt sista (snyft!) stopp i Miami. Det känns som om själva Ft Myers inte riktigt fått en ärlig chans av oss, men det verkar också så turistigt att det inte känns värt det. Vi har haft det toppen här på hotellet, men närområdet verkar rätt ointressant, och ibland är det ju ganska skönt också, för att hänge sig helhjärtat åt sol och bad i ett par dagar är verkligen också semester.

På vägen till Miami planerar vi (lär bara bli jag) att äta klassiska krabbklor i Everglades City och att ta ytterligare en djursafari i Shark valley. Det känns som om man borde åka en typisk ”airboat”, men med tanke på våra ljudkänsliga (och rätt små) barn sparar vi nog det äventyret till nästa resa (som vi redan börjat planera så smått inför…).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *