Dag 14 (Part 2) Everglades och Miami. 

Efter Everglades City var det dags för den ”riktiga” utflykten. Väg 41 genom Everglades. Dags att spana efter alligatorer! Jag såg den första (och enda) som vi såg längs själva vägen. Ha!  Annars hände det inte speciellt mycket längs denna väg heller, men känslan av att köra i dessa områden är ändå så … annorlunda – i brist på bättre ord – att det ändå är spännande. Mimi vägrade givetvis sova under någon av de lämpliga förflyttningarna, så det gick åt mycket snacks och glass under dagen. Och napp. Den där nappen som bara användes nattetid innan resan….  Skit samma, vi har det trevligare när hon blir bortskämd, så det där får vi (läs: förskolan, och jag skämtar bara delvis… ) ta itu med nästa vecka. (Gah, nästa vecka är alldeles för snart! Jag vill verkligen inte hem till kyla, blask, snö eller vad det nu är Sverige bjuder på!)

Vårt lilla ”terrible two-troll”. ❤️


Vårt egentliga mål i Everglades var Shark valley. Konstigt namn på en naturreservatsinfart (typ), som visserligen bjuder på massor av djur, men knappast hajar… Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss av detta ”Visitor’s center”, och nog såg vi att det stod många bilar parkerade längs med 41:an vid infarten, men helt plötsligt var vi framme vid en liten hydda där vi ombads betala 25 dollar för att köra in. Så nu har vi tydligen fritt inträde i vilken av reservatets entréer som helst i sju dagar. Synd att vi liksom bara ville titta lite idag…

På the Bobcat trail. Mimi kan som vanligt inte stå still. 
Otroliga fåglar finns det gott om i Florida
Alligatorspaning. Fast just här fanns bara sköldpaddor, fiskar och fåglar.


Vi hade tänkt åka en ”tram tour” som halvtaskigt substitut för en airboat, men efter att ha promenerat en sväng i området och inte bara sett fiskar, fantastiska fåglar, sköldpaddor och sawgrass utan dessutom flera alligatorer på extremt nära håll, var vi nöjda och kände inte för att försöka ”pusha” den icke-sovande, dödströtta tvååringen längre. Speciellt inte på en tvåtimmarstur i Everglades våtmarker. Som förresten inte är ett träsk, som man ju brukar få höra, utan en extremt långsam flod.

Olofssons and the gators…
Gatorselfie…. (?!) 

Peter höll hårt i sina tjejer… ❤️


Flott värre ska det vara när man är i naturreservat. Perfekt när man har magknip efter stenkrabbor. Not. 

Nöjda med att äntligen ha fått se alligatorer ”på riktigt” och med ordentligt magknip för vissa av oss (stone crabs…) var det dags att bege oss mot Miami på riktigt. Efter de sömniga, långa raksträckorna i Everglades var det nästan chockartat att möta enorma Miamis skyline och intensiva trafik på niofiliga vägar igen. Helt plötsligt tog det dessutom tvärstopp och vi fick verkligen känna på att vi hade packat bilen ordentligt när Peter fick tvärbromsa så att vi nog lämnade sladdmärken efter oss för evigt på Biscayne Blvd. Det var läskigt, men gick tack och lov bra. Utan fler incidenter tog vi oss fram till resans sista hotell. Eller lägenhet, för det är faktiskt en ”riktig” lägenhet i ett urflott 19 -våningars lägenhetshus. Ett sådant där med 24-timmars lobby och valet parking (dvs att någon annan parkerar din bil).  Det där med parkeringen känns otroligt obekvämt, och som svensk vet man ju aldrig hur man ska sköta den där förbenade dricksen på ett bra sätt, men lägenheten är fantastisk! Den ska vara på 68kvm, men måste vara större, och är fullt utrustad med allt från tvättmaskin/torktumlare till fullt kök, egen router (sådant är viktigt för oss), ett par tv-apparater med all utrustning som rimligen kan behövas, fantastiska möbler och en jättefin, stor balkong (skitläskigt på 13:e våningen). Det finns en pool/bubbelpool med tillhörande utomhus- och inomhuslounge på femte våningen och en på första med direkt beach-access och strandstolar/parasoll. Helt klart ett av de allra lyxigaste boendena vi haft. Helt okej som avslutning. Och lite oroligt när man reser med barn. Som kanske till exempel, som ett högst hypotetiskt exempel givetvis, skulle kunna få för sig att måla tusch på en av de vita läderstolarna. Högst hypotetiskt alltså.

Inte bekvämt. Inte alls bekvämt. Men shit, vad coolt ändå.
Sämre sovrumsutsikt har man haft.
Miami är väldigt coolt att titta på. Men så djädrans stort.


Givetvis skulle våra envisa barn bada, trots att det nästan var solnedgång och dessutom blåste halv storm, så poolerna är redan testade och godkända. Hoppas väderförutsättningarna är bättre i morgon. Området kallas ”Surfside”, så risken är väl att det kan vara blåsigt, möjligen…

”Ett fygplan, mamma! Ett fygplan! Ett aenoplane [sic]!” 
Utsikten från den ena poolen till den andra…  Vi kommer nog att trivas.
”Heeeej”, säger Mimi automatiskt numera när kameran kommer upp. Oftast utan att hon bryr sig om att titta upp också, men här kom vi minsann båda med. ❤️
När de andra galenpannorna badade i halv storm, testade jag loungesofforna. Någon måste ju göra det också.

Sammanfattningsvis blev detta en riktigt bra dag. På minussidan återfinns dock att min bästa och mest välanvända virknål valde att lämna oss någonstans mellan Ft Myers och Miami. Hoppas hen lever livets glada dagar med en alligator någonstans! (Och att jag hittar en hobbyaffär där de säljer likadana.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *