Dag 16. Oväntat möte i Miami. 

Dag 16 är här och paniken över hemfärden börjar sakta men säkert drabba i alla fall mig. Inte nog med att det är kallt och vinter hemma, jag har ju dessutom (typ) ett nytt jobb att sätta mig in i. Och 20 kg att gå ner. Hu!! Stanna tiden! ”Påh jiktigt!”, som Mimi brukar säga. Nu börjar den där vanliga känslan av att man missat allt viktigt, bra och kul också infinna sig, så nu är jag extra glad över denna blogg, för här har jag ju svart på vitt att vi faktiskt gjort en del under våra veckor, även om vi kanske inte gjort alla ”måsten” enligt guideböckerna. Miami har jag dock lite dåligt samvete över, för eftersom vi var sjuka våra första dagar här (för en evighet sedan) är det en del saker som vi faktiskt HAR missat. Art Deco-distriktet och Little Havanna känner jag att jag skulle vilja ha upplevt till exempel, så de här blåsiga dagarna som mest bara gått, borde vi ha planerat annorlunda. Men det är ju lätt att vara efterklok. Och i morgon, vår sista dag, ska det blåsa mindre och vara soligare, samtidigt som barnen inte vill något annat än att bada. Frågan är då hur viktigt det egentligen är med de där ”måstena”. Är de värda en varm bilresa och motvilliga barn? Verkligen? Bilresorna och framför allt parkerandet är det som jag upplever som lite motigt just här i stora, bullriga Miami-området. Jag saknar att kunna strosa och enkelt kunna ta mig dit jag vill. (Pratade förresten med en kvinna från Los Angeles som tyckte att det var så lugnt och långsamt här i Miami….)

Prognoserna ljuger. Det blåser mycket mer än så.


Men, men, jag har ju verkligen gått händelserna i förväg.  Det var ju idag – dag 16 – det skulle handla om. Nåja. Det är ju enkelt avhjälpt. Vädret var inte riktigt på vår sida idag heller, som jag ju redan antytt, för det var rejält blåsigt, även om det var mindre moln. Däremot hade vi även en fiende i Mimis mage, så flera timmar har tillbringats på toa med en ledsen tjej utan att något hänt, så att säga.  (Konstigt, med tanke på våra fantastiska matvanor….  Idag bad tjejerna f.ö om ”sådan där mumsig pastarätt” [macaroni cheese] till frukost.)

Förutom Mimis mage, som påverkat oss hela dagen, blev det ändå en ganska bra dag. På förmiddagen testade vi hotellets alla pooler och var även nere på stranden och konstaterade att vågorna var ALLDELES för höga för att t.o.m leka i vattenbrynet. I ärlighetens namn gör det inte jättemycket. Städning ingår inte i priset här, så att slippa sand är helt okej faktiskt.

När man får välja kläder – och skor – själva. (Trodde f.ö aldrig att Mimi skulle använda de flip-flops hon förälskade sig i på Walmart, men henne ska man inte underskatta.)
Det här är jag….
… och det här en leguan. Bara så det inte blir några missförstånd.

Efter enkel lunch på rummet hämtade vi sedan vagnen från bilen. Ett litet företag bara det med det där löjliga påfundet valet parking. Att bara hämta något i bilen innebär ju att man måste vänta på att få nycklarna, övertala personalen att själv få gå ner till bilen och hämta, lämna tillbaka nycklarna, fundera på om man verkligen måste dricksa för den där onödiga tjänsten man verkligen inte vill ha bla bla bla, men till slut kunde vi promenera söderut på Collins Avenue. Där visade det sig finnas…. ungefär ingenting, utom hotell, hotell och hotell. Inga butiker, ingenting roligt, så efter ett tag vände vi och gick längs med vattnet en bit innan det (i jämnhöjd med vårt hotell) blev lite restauranger och affärer. Lite roligare att promenera då. Vi hade lovat Inna (Mimi sov) att gå på IHOP (pannkakorna) och dessutom köpa ”mermaids” som Liv, den svenska tjejen vi träffat i Siesta Keys och Ft Myers hade, så på väg tillbaka (efter ett ganska överflödigt besök på Ihop) var vi inne i varenda butik som skulle kunna ha sådana, utan att hitta några. Däremot – hur stora är egentligen chanserna? – hörde vi plötsligt våra namn ropas, och där var de! Liv och hennes föräldrar. Eftersom vi gick om varandra i Ft Myers och  varken bytte efternamn eller nummer, trodde vi aldrig mer att vi skulle få se dem, men där stod de, och hade dessutom nyss checkat in på hotellet mittemot vårt! Som sagt, hur stora är chanserna?  (Läser ni förresten detta, Lotta, så är våra tjejers högsta önskan inför i morgon att ”bada och leka med Liv”.)

Tredje gången gillt på IHOP. Men, i ärlighetens namn, hade vi kunnat hoppa över det. Det krävs rejält med onyttigheter på de där pannkakorna för att de ska vara goda. Barnen rörde inte sina, men åt sylten/sirapen med sked i alla fall….

För att ytterligare kröna dagen så lyckades den översvallande spanska kvinnan i souvenirbutiken allra närmast hotellet springa (!) iväg till lagret och hitta två hiskeligt ”overpriced” och otroligt plastiga mermaids, så dagen var räddad. Vi badade med de plastiga leksakerna i den varma bubbelpoolen tills det var så mörkt att vi inte såg dem längre. Sen hade vi picknick (sa Mimi) på rummet. Detta betydde helt enkelt att vi busigt nog åt i soffan. Nakna. (Inte Peter och jag.)  Jättespännande, tyckte barnen, så egentligen kan jag nog verkligen släppa mina tankar på ”måsten”.  Barnen kommer nog inte att hålla det emot oss att vi inte besökte Art Deco-distriktet och frågan är om vi kommer ihåg det, eller bara känner att vi behöver ”bocka av det”? Vi får se hur det blir i morgon helt enkelt. God natt!

Nattvyn från balkongen är inte heller så pjåkig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *