Dag 18. Little Havana och hemfärd. Good bye, Fluwida!

Då är den ”o-äntligen” här. Dagen vi fasat för varje dag som vi kollat på webbkameran från torget hemma och sett snö och slask…. Vi ska åka hem. Högst motvilligt, vilket är konstigt för i alla fall oss vuxna som faktiskt aldrig varit på en så här lång resa tidigare, men som definitivt brukar tycka att sisådär 8-10 dagar är vad man klarar av. Att kombinera det härliga klimatet med att åka runt och byta miljö, verkar verkligen vara vår grej.

Fot i motljus (med palm) sista semestermorgonen. Klassiker.
Ajdå, får man verkligen trampa på sin pappa så där?
”Jag älskar inte håj idag, Åsa”. (Håret blåser i ansiktet när hon försöker äta bananen.)
På väg mot Little Havana.

Gårdagens vin satt faktiskt lite i huvudena i morse, men vi var ute vid poolen innan nio för att verkligen pressa ur det sista ur semestern. Typiskt nog var det den finaste väderdagen vi haft på Miami Beach, så nog sved det lite att lämna poolen och solen, men när man sedan väl är iväg så slår hjärnan lyckligtvis om till travel mode, och man fokuserar bara på själva resandet. En rätt intressant iakttagelse angående det är att jag (utan att tänka på det) inte sminkat mig en enda gång på hela resan, men när jag tittade mig i spegeln på flygplatsen, såg mina ögon helt plötsligt jättekonstiga ut utan smink…. Som sagt, hjärnan slår verkligen om. Semestern är uppenbarligen slut.

Vi turistar i Little Havana.

Så här borde alla papperskorgar och soptunnor se ut! (Dessutom olika motiv på dem.)

Peter med fler tjejer än vanligt.


Vi checkade ut och packade bilen utan problem. Vi har ju, konstigt nog, knappt shoppat något, så det var inte ens problem att stänga väskorna. (Det enda obehaget, förutom hur tighta jeansen helt plötsligt blivit, var att se alla oanvända prylar i väskorna. Vi har skrivit listor till nästa resa. Där står bland annat: ta med en tredjedel av de kläder du tror att du behöver, ta INTE med handdukar och inte tre par skor om utifall… )

Little Havana, som jag skrev om för någon dag sedan, ligger bara ca nio minuter från flygplatsen, så vi passade på att ta ett besök där på vägen. Det är en ganska stor stadsdel och vår gps var inte så hjälpsam när det gällde att bestämma vart i området vi skulle, men till slut blev det ”Little Havanas walk of fame”, och vi blev inte besvikna. Vilket häftigt ställe! Vi har aldrig varit på Kuba, men nog fick man känslan av att vara där. På den lilla gatstump vi gick (vid lunchtid en vanlig onsdag) fanns massor av målningar, graffiti, utsmyckade papperskorgar (!), pensionärer som satt och spelade domino, pyttesmå barer/restauranger/fik/cigarraffärer, folk som satt på trottoaren utanför pyttesmå ställen med en kaffe eller en bit mat, levande musik från tre ställen och världens bästa kaffe. Det hävdade i alla fall den trevliga kvinnan som drev det lilla coola stället där vi till slut hamnade, och vi säger inte emot. Supermysig miljö och väldigt gott kaffe. Dessutom hade hennes man tydligen gjort den häftiga inredningen själv. Little Havana är helt enkelt ytterligare ett område som vi gärna vill utforska mera. Vi måste helt enkelt ta en resa till. Minst.

Dricker bästa kaffet i stan
”Talking to me?”
Egentligen skulle jag bara ta en bild på kaffet, men barnen har blivit så vana vid att smila upp sig att jag självklart inte kunde motstå dem.

Nu ångrar han att han inte köpte sig en hatt….
Roliga detaljer överallt.

Till och med McD har ”kubaniserat” sina skyltar.
Barnen har också blivit lite fylligare under resan.

Filminspelning, fotografering eller bara väldigt speciellt ställe?
Massor av (gammalt) folk som spelar domino (?)

Avlämningen av hyrbilen på Avis gick föredömligt smidigt och snabbt, liksom alla de tråkiga sakerna med bag-drop, security och förflyttning på flygplatsen. Jag trodde att vi skulle bli av med vår Alvedon-flaska som ju dessutom (gud förbjude) inte låg i en sådan där bombsäker liten plastpåse, men röntgenkillen  bara vände och vred lite på den och la sedan med ett slags minimal axelryckning ner den igen. Skönt med vettiga människor! (På utresan fick vi slänga Mimis klämmis för att hon var över två. Hade hon varit yngre hade hon alltså fått behålla den. Hur denna idioti bara kan få fortgå är faktiskt ett av världens större mysterier.)

Uppkopplade
Denna lilla kavata figur röner många leenden när hon traskar förbi. (Fast kanske tur att alla manliga passagerare till Israel – min gissning – inte förstod svenska. ”Titta, mamma, en tomte till. Hohoho.” :D)

Nu sitter vi på flygplanet och har ungefär halva [flyg-]resan kvar. Dubbelsätet till höger om oss var ledigt, så en snäll flygvärdinna rekommenderade oss att ta det, så vi skulle få lite mer plats, vilket Mimi utnyttjat till att sova över två säten, och Inna till att flytta runt på sig och mig en massa. Ett tag kopplade hon in sin iPhone till en skärm och kollade på film på den bredvid. Detta barn…!

Det gäller att utnyttja utrymmet. 
Hon känner sig hemma…
Hejdå Miami och Fluwida!

Vi förlorar sex timmar på hemresan, så egentligen borde man verkligen försöka sova, men att synka ihop det verkar inte bli lätt. När Mimi vaknade, somnade Inna och sov i flera timmar, samtidigt som Mimi höll full låda, så vi vuxna har inte fått mycket ro. Att vara föräldraledig på fredag känns som ett bra beslut. Skönt att ha helgen på oss att ställa tillbaka dygnet och mentalt förbereda oss för jobb och dagis efter fem veckors jullov/semester dessutom.

Hund i snor är faktiskt lika roligt varje gång. 
Det är inte mycket som rubbar dessa två så länge de har sina telefoner. Helt fantastiska under även denna resan. ❤️
Allt bagage kom fram. Alltid skönt. F.ö osedvanligt smidigt att ta sig igenom allt på flygplatsen och ut till P17, där ”Toyan” givetvis startade på första försöket. (Att Peter sedan obegripligt nog även denna gång körde helt vilse på väg till bron, nämner jag givetvis inte.)
Malmö skyline…. eh?

Under hemresan genom Sverige är det väldigt svårt att inte slås av skillnaden i färg. Från dessa sanslöst klara, härliga färger till grått, grått och åter grått. Inna undrade just hur länge vintern varar, och ifall vi alltså måste vara inomhus i flera månader. ”Kan vi inte åka en runda till Fluwida i morgon också?” Jo, gärna!!!!  Under eftermiddagen idag har vi på allvar gått igenom vår ekonomi, våra föräldradagar, vilka betalkort som är bäst osv, och kommit fram till att vi verkligen ska satsa på en liknande resa nästa år. Då är tanken att vi flyger med Norwegian till Orlando, och sedan får vi se.  Som en bra start har vi (idag) sagt upp våra andra kreditkort och tänker oss att spara en del på resan med deras cashpoints, och nu tänker jag faktiskt – lite mot mina principer – göra reklam för det. Ett helt gratis kreditkort där 1% av det jag spenderar blir till pengar att resa för. Perfekt ju!    Testa gärna här så får både du och jag direkt 200 cashpoints att resa för.

Med tanke på namnet på denna blogg är det dags att sätta punkt, säga hejdå och tack för fina uppskattande ord från er som faktiskt har läst. Det är häftigt att inse att någon faktiskt läser det man skriver, och känslan när jag själv tittar tillbaka bland inläggen är ”wow, har vi ändå gjort så mycket kul”, så chansen är stor att det blir mer bloggande från någon annan resa (antingen här eller på en ny, lite mindre specifik adress). Polen är väl ingen direkt högoddsare i så fall…. Eller Florida 2018….  Stay tuned…..

Ett svar på “Dag 18. Little Havana och hemfärd. Good bye, Fluwida!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *