Dag 6. Tragisk fredag i Fort Lauderdale. 

Det är väl knappast någon som missat Fort Lauderdale i gårdagens nyhetsrapportering. Ännu en idiot som av oklar anledning skjuter ihjäl oskyldiga människor. Så himla tragiskt och onödigt. Vi fick höra om det när killen bakom oss på utflyktsbåten ”Jungle Queen” blev uppringd av en kompis som undrade om han var okej, och snart började sms:n ramla in även till oss. Vi var givetvis inte ens i närheten av flygplatsen, och blev inte på något sätt, utom psykiskt så klart, påverkade av händelsen, men lite läskigt är det att samma sak hände på Los Angeles flygplats dagen innan vi skulle åka därifrån för tre år sedan. Hoppas det inte är vi som drar till oss galningarna! :/

Vår dag började annars ”som vanligt”, som Inna kallar det, med att vi tog ett dopp i poolen. ”Vår” pool var under rengöring, så vi fick prova hotellets andra, som var lite djupare och lite kallare, men också fick godkänt av tjejerna. Själv hade jag det extra bra i ”cabanan” bredvid.

”Tittut, mamma! Här är jag!”
Utfläkt i all min tveksamma prakt

Planerna jag skrev om i förra inlägget var faktiskt gjorda när jag vaknade, så när jag totalt ändrat på dem (så klart) sjösatte vi dem. Efter poolbadet upprepade vi alltså först torsdagens succélunch, (”Smaskens”, tyckte Mimi om den torra spaghettin och köttbullarna.) och tog sedan en varm promenad ner till marinan, där vi lyckades knipa de sista bra platserna på ”Jungle Queen”, som tog oss på en guidad tur bland de otroliga strandvillorna och leguanerna vid kanalerna. Fort Lauderdale kallas, inte oförtjänt, för ”Floridas Venedig” och det var helt fantastiskt att uppleva staden från vattnet. Det är verkligen helt ofattbart vilken lyx vissa lever i…. Vi passerade ett par egendomar som var till salu. För sisådär 80 miljoner. I handpenning…

Welcome to Fort Lauderdale

Puh, tänker aldrig mer glömma solglasögonen!
Några av egendomarna vi såg. Till slut reagerade man inte ens för den ofattbara lyxen.
Hela familjen på samma bild! Ombord på Jungle Queen.
När man liksom inte riktigt vet när det är dags att sluta….

Båten tog oss genom sju broöppningar (man förstår varför det blir bilköer) till en ”tropical island”, som mest var en liten inhängnad med djur i för små burar. Vi är väl inte helt bekväma med konceptet, speciellt inte med ”alligatorshowerna”, som mest känns som djurplågeri, men barnen älskade givetvis djuren. Mimi föll mest för en plastgroda och tre stenugglor, men var också modig nog att hålla en papegoja som var lika stor som hon själv. Typiskt nog hade storasyster dragit iväg med pappan till alligatorgropen då, och själv kunde jag inte få upp kameran samtidigt som jag hjälpte till att hålla upp armen medan papegojan flaxande försökte hålla balansen på den, så det är Inna som är kaxigast och skryter så där som bara en fyraåring kan göra inför sitt syskon om hur hon minsann höll en (liten) papegoja. På vilket det finns bildbevis, alltså har det hänt. Typiskt var ordet.

Inna med den lilla papegojan

Papegojan lilla Mimi höll var av den här storleken.
En av alla vilda leguaner vi såg från båten
Sjunde inseglet… Eller i alla fall sjunde broöppningen.

Höjdpunkten, efter papegojor och glass, var givetvis att få hålla i en ”baby alligator” (återigen, det där med hur bekväm man egentligen är med saker, men blundar sådär med ett halvt öga för att barnen tycker det är så häftigt). Gissa om det pratas om det nu i efterhand. ”Mimi, du höll bara i svansen!” ”Jag höll en stoooo papegoja. Fatist.Du hade en liten!” Ja, alla med mer än ett barn vet ju hur de där diskussionerna slutar.

Först viss sund tveksamhet
…. sen stolta som tuppar, alla tre. Vad den stackars tejpade alligatorn tyckte om det hela framgår lyckligtvis inte.

Homo sapiens är mycket riktigt den art sopborste sitta i bur. Jag vet ett helt gäng som jag gladeligen skulle sätta i den där buren med en gång. En av dem kommer snart att inneha ett hyfsat högt ämbete här i landet…


Vi hade en tanke om att eventuellt ta oss till Hollywood och barnaktiviteterna där, men eftersom Mimi plötsligt hade feber på tillbakaresan, behövde vi inte ens överväga det. Däremot stannade vi till på en lekplats vid stranden innan vi (givetvis, det var ju fredag) plockade med oss mat från TacoBell på hemvägen. Typiskt nog både godare och billigare än de ”moderna” från finrestaurangen kvällen innan.



Dagen tog sedan sin tribut, så hela familjen sov faktiskt innan 23, därav detta sena blogginlägg, som jag skriver från pool-kanten lördag morgon. Ni har visst snö hemma…. Kul för er. Jag är verkligen avundsjuk. Haha…  Själva beger vi oss nu mot Sarasota/Siesta Keys på västkusten, där sanden enligt uppgift ska vara vit som snö. Känns bättre på något sätt.

Dag 4. Fort Lauderdale

Idag har vi (inte) gjort Fort Lauderdale. Eftersom vi ju egentligen skulle varit i Orlando nu, har vi inga direkta planer för vår vistelse i Ft Lauderdale. Inte för att vi skulle haft det i Orlando heller, för vi är inte sådana, på gott och ont, men det låter bättre att skylla på något när man tagit sig till andra sidan jordklotet för att hittills bara ha gjort sådant man  likväl kunde ha gjort på Kanarieöarna… Fast med maffigare omgivningar. Vi försöker få barnen att komma på saker att göra. De är ju trots allt två och fyra, så de borde ju kunna komma på något bra, tycker man.  Och det gör de. ”Leka med leja”, står högt i kurs (den Play Doh-lera vi köpte på Five below har använts mer än någon enskild leksak – inkl all Play Doh de redan har – hemma någonsin), liksom bada i poolen och äta glass. Vilket vi gjort. Alltihop. Så idag är de, tro’t eller ej, glada och nöjda. Överlag i alla fall. Dessutom har vi haft ”Dra mig i snoppen-konserter” (plural), bajsat i poolen och kissat i hyrbilsbilstolen. Allt för att imponera på omgivningarna.

”Kolla, mamma, jag gör en kanonkula!” (Eh?)

De försöker inte dränka honom, utan leker tåg.

​​När poolbadandet blev avbrutet av en skur, tog vi oss ut på en promenad längs strandpromenaden. En ovanligt sparsmakad strandpromenad, utan något annat än en trottoar på strandsidan och sedan nästan bara hotell, ganska få (förhållandevis) restauranger och någon enstaka souvenirbutik på andra sidan den vältrafikerade vägen. Vi fick sällskap av en härligt tryckande åskvärme. Vi som hade klätt oss med tanke på regnskuren. Helt klart inte några äkta floridianer ännu. Mimi somnade omedelbart, hon var ju trots allt vaken till efter 23 igår, och Inna hittade ytterligare en ödlekompis (”Lillödlis” så klart), lekte en stund på en lekplats vid stranden och fick känna på kraften i en Atlant-våg. Om vattnet var kallt eller inte förtäljde inte historien, men det skvätte i alla fall på byxorna. 

Lillödlis

Hade fotografen varit en smula uppmärksam hade detta kunnat bli en riktigt rolig bild…
Gah!!! Jag har inte bara glömt smink, smycken och vigselring, utan också halva min personlighet; solglasen som alltid (alltid!!) sitter klistrade i pannan på mig. Jag förstår nu hur Jason kände det utan sitt hår.
Finns det något gulligare än sådana här hand-i-hand-bilder?

Idag blev faktiskt dagen då vi utan missöden (om man inte räknar att en familjemedlem sov så klart) satt ner på en restaurang och åt. Det var t.o.m både gott och trevligt. Fast (nu är jag där igen) 65 dollar (över 600:-) för en sallad, ett glas vin, spaghetti bolognese, en öl, pasta penne med ketchup (!), en flaska vatten och två kaffe…. det är mastigt. Det var liksom ingen lyxkrog. Inna lärde sig den viktiga frasen ”do you have” (ice cream kunde hon redan) och briljerade i ”vänta-på-maten-leken” att räkna flest bilar i en viss färg (den har säkert ett namn) och vi fick återigen veta hur mycket roligare det är med flickor än pojkar. De flesta som börjar prata med oss säger just det, så det måste ju vara sant. (De träffade inte tjejerna igår dock…)

Tja, varför inte….? (Hade det börjat regna hade de säkert plockat fram varsin öl och låtsas som om det regnade.)

Även om det är väldigt dyrt så får man i alla fall mycket mat för pengarna.

Eftersom Inna tyvärr fick nedslående besked på sin nyinlärda fras var nästa plan given.Glassjakt. Hur det nu kan vara ett problem på en strandpromenad. Vi frågade servitrisen som hänvisade oss till den närbelägna och enligt uppgift fantastiska shoppinggatan Las Olas. Den hade vi hört talas om, så vi traskade åt angivet håll, och glömde att amerikaner alltid förutsätter att man är bilburen. Las Olas var i denna änden väldigt vacker med sin marina och sina hus, men man hittar ingen glass i villakvarter, hur fashionabla de än är, så vi fick vända, och när vi väl hittade det perfekta glasstället hade hon som skulle ha glassen somnat, medan hon som inte ätit någon lunch hade vaknat. Total osynk! (Men hellre osynk med varandra än med hela världen som det ju varit i några dagar.)

100% osynk
Kolla in båten (skeppet, hade nog Saga Norén hävdat) till höger om huset…!


Det fick bli glass och bad (och lera) på hotellet i några timmar till allas förnöjelse, och därefter tog vi en kvällstur med bilen för att verkligen kolla in (rätt ände av) Las Olas och en hyfsat närbelägen galleria. Det är fortfarande svårt att vänja sig vid att solen går ner vid 17.45, för det blir verkligen rejält mörkt direkt och känns overkligt att åka iväg och handla med barnen. Mörker är ju annars ingen bristvara för oss nordbor, men mörker och 26-gradig värme är det. Gallerian vi besökte var amerikanskt jättestor och flådig, och relativt tom. Fler än vi som upplever det som dyrt att handla kanske? Shoppingparadiset Sawgrass Mills (Floridas näst största?) ligger ju bara 40 minuters resa härifrån, men vi vet inte riktigt om vi ens ska bry oss om det. Någon som har erfarenhet av det och kan tipsa?

Strax innan vi fiskade lite… (Lägg märke till solglasen.)
Jag fångade den – med risk för liv och lem – på bild. Blicken. Blicken med stort B. Blicken som kan få vem som helst att skälva av rädsla. Blicken som bara en fyraåring som blir fråntagen sin iPhone för att hon ska behöva uppleva något på en semester kan leverera. Den blicken.
Tilläggas skall att så fort vi skulle gå klappade hon blixtsnabbt lejonet och sken (i smyg) upp som en sol…..
”Jag klappar henne! Jag klappar lenonet!” 
Jag trodde faktiskt att det bara var på film som biografer såg ut så här. Ljuvligt ju.

All in all får det nog räknas som en bra dag idag. I morgon hotar Peter med att det står gitarraffärer på schemat, så det kan ju bli spännande. Vi har flera gånger tidigare hittat riktigt coola ställen som vi aldrig annars hade kommit i närheten av när vi varit på gitarr-, pärl-eller garnjakt, så det behöver inte vara lika tråkigt som det låter.  Och skulle det vara det så har vi ju alltid Play Doh.